Intervju
Intervju
Namn: Linda
Ålder: 34 
Gör: Servitris
Fritidsintressen: Djur och natur
Tips till andra i motsvarande situation:
Våga börja prata om problemet. Den positiva respons som man får i och med att man vågar berätta gör också att man orkar ta tag i problemet på riktigt.
För fyra år sedan träffade vi Linda som fick problem med blåsan efter sin första förlossning. Sedan vi pratade senast har hon stött på tuffa motgångar – framförallt när hon nekades en operation. Men trots att Linda fortfarande har svårt att hålla tätt har hon inte förlorat hoppet. Idag har hon lärt sig att acceptera sin situation.

Vad har hänt sedan vi pratade senast?

Jag har fortfarande problem med att jag har svårt att hålla mig, men mina besvär ser väldigt olika ut från dag till dag. Just den dagen som jag blev undersökt på en privat mottagning läckte jag inte så mycket. Vården bedömde därför att mitt tillstånd inte var tillräckligt allvarligt för en operation. Såhär i efterhand är det lätt att säga att jag hade kunnat vara kaxigare och stått på mig mer, men där och då kändes det för jobbigt. Om mina besvär blir värre kommer jag absolut kontakta vården igen, men nu hanterar jag problemet på egen hand istället.

Hur hanterar du ditt problem?
Jag tog det väldigt hårt när jag nekades operationen. Det var först ett halvår senare som jag bestämde mig för att ta tag i problemen igen, fast då gjorde jag det genom att läsa på om vad jag kunde göra själv istället. Jag fortsatte kämpa med knipkulor och knipövningar, men det var när jag själv beslutade mig för att en gång för alla acceptera situationen som den blev hanterbar. Det var som att jag kunde lära mig att leva med det när jag insåg att det skulle fortsätta vara såhär.
Allting blir också väldigt mycket lättare om man är två om problemet – min sambo är ett enormt bra stöd och hjälper mig att hålla hoppet uppe.

Hur påverkar ditt problem dig idag?
Inte jättemycket, även om det låter konstigt så vänjer man faktiskt sig. Men jag undviker situationer som får mig att tappa kontrollen – och vissa saker är såklart helt omöjliga. Hur gärna jag än vill skulle jag till exempel aldrig kunna hoppa studsmatta med mina barn.

Pratar du mer om ditt problem idag?
Nej, det hade nog varit lättare om fler hade bättre koll på vad det här problemet innebär. Då hade jag inte behövt berätta från grunden varje gång. Jag pratar med min bästa vän och familj – nu är mina barn också medvetna om min situation, även om de inte helt förstår den. Men för dem är mina problem en del av vår vardag och nästan normaliserat. Det känns hoppfullt inför framtiden, särskilt om de själva skulle drabbas.

Tycker du att det saknas kunskap om ämnet?
Ja, det behövs verkligen mer information på fler platser. Och fler som pratar om det! Den som är drabbad har det svårt nog och det borde inte vara vår uppgift att belysa problemet. Jag tror själv att det hade känts lättare när jag drabbades om jag hade haft mer kunskap sedan tidigare. Det räcker inte att det finns information hos urologen. När en sjukdom är så vanlig borde man höra om den på platser man besöker betydligt mer ofta. I en broschyr hos barnmorskan, på gravidträffar – eller varför inte i en vanlig veckotidning?

Efter allt du gått igenom, vad skulle du rekommendera andra i din situation?
Att stå på sig! Problemet kommer inte gå över av sig själv, och hur jobbigt det än är eller hur man väljer att hantera det måste man hitta sitt sätt att orka. Det gäller att absolut inte förlora hoppet.

 

Astellas Pharma AB, Box 21046, 200 21 Malmö, Tel. 040-650 15 00, Fax 040-650 15 01, www.astellas.se, info.se@astellas.com, 
Sidkarta | Policy för cookies | Villkor och regler för användning | Policy för integritet på webbplatser